Ibland när man sitter med någon av sina goda vänner och pratar och skrattar som man brukar, hamnar man i en avslappnad och trygg situation. Ja, tanken är iallafall att det ska va så mellan goda vänner.
Här om veckan var ett sånt tillfälle, ja, då man liksom öppnar sig för sin vän vad man går å grunnar på. För att man behöver prata av sig med någon.
Hubert frågade mig: "Varför får inte kaniner julkalendrar?"
Det var en sån där grej som han gått och grunnat på. Jag kunde bara säga att det fanns inget som sa att de inte skulle få det!
Med det sagt visste jag åt vilket håll detta barkade.
Hubert måste få en egen julkalender!
Jag hade lite filt kvar sen jag gjorde min egna kalender för ett par år sedan. Klippte ut små julstrumpor, och nålade fast ena delen på ett band.
Sydde fast dem med symaskin.
Snajsigt!
Pralinpause!!
Sen nålade jag fast andra delen ovanpå den fastsydda delen, zickzackade runt. Med hjälp av textilpennor skrev jag siffrorna på strumporna.
Sen var det dags att testhänga den. Hubert spanade in den och var mycket nöjd, och han ville genast titta i strumporna...fast jag hade ju inte hunnit lägga nått i... ;)
TITTA!! Så underbart bedårande, japp, i detta fall måste jag använda ordet bedårande. För det är denna lilla påse verkligen.
CHRISTMAS NIBBLES nam nam...
Yes, nu är det fullt med godsaker i strumporna, men nej Hubert. Du måste vänta till den 1:a, det måste jag också innan jag öppnar mina små paket.
Nej, det spelar ingen roll om du är en fluffig kanin eller en tjej som är 28, alla kan ha en julkalender!! :)









Inga kommentarer:
Skicka en kommentar